Fiske i Funäsfjällen

Eftersom jag har ett arbete som jag periodvis kan sköta på distans så brukar jag bosätta mig några veckor i fjällen under flugfiskesäsongen. Sommaren 2017 föll valet på Funäsfjällen i västra Härjedalen. Det här är mina intryck av fisket i området.

Fiskepasset

I Funäsfjällen kan man köpa ett fiskepass som ger tillgång till åtta olika fiskevårdsområden. Det gör att man slipper välja mellan att begränsa sitt fiske till ett litet område eller börja varje fisketur med att jaga reda på ett nytt fiskekort. Fiskepasset täcker in så många vatten att man har mycket att utforska även om man spenderar flera veckor i området. Reklamen säger att det finns 200 sjöar och 30 mil strömmande vatten att välja mellan. Jag har inte räknat om det stämmer. Men i vilket fall som helst så är det väldigt bekvämt att lösa ett fiskekort första dagen och sen inte behöva bekymra sig mer om det.

Fiskepasset kan köpas både på nätet och i butik. Se till att du får med ”Funäsfjällen Fiskeguide”. Det är en liten bok i fickformat som innehåller kartor, regler, tips och beskrivningar. Köper man fiskekortet på nätet så kan man hämta ett exemplar hos någon av återförsäljarna när man har vägarna förbi. Fiskereglerna är inte allt för krångliga och någorlunda entydiga. Visst finns det några ställen där det står en sak i texten och kartan visar något annat. Och i ett fall tolkade jag faktiskt boken som att fiske var tillåtet men på platsen satt det en förbudsskylt. Men i det stora hela så är informationen väldigt bra i jämförelse med vad jag sett från många andra fiskevårdsområden.

Studerar man kartan i fiskepasset så är det svårt att undgå att undra över den stora rosa fläcken nordväst om Funäsdalen. Detta område ingår inte i fiskepasset och de flesta vatten där är privata. Det är synd för området ser väldigt spännande ut på kartan. Att det inte går att fiska här gör att det är olämpligt för sommargästande fiskare att hyra några av de skidstugor som finns i området kring Hamra och Fjällnäs. Visst går det att bo där men då får man åka tillbaka söderut varje dag för att komma till fiskevattnen. Vill man spara in på bilåkandet så ligger Funäsdalen och Tännäs mer strategiskt.

Fiskebutikerna

Ett annat skäl till varför Funäsfjällen är bra för sportfiskare är att det finns flera bra redskapshandlare i området. Där kan man komplettera sin utrustning med det som saknas och få goda råd om fisket. Topsport i Funäsdalen och Fiskecentrum i Tännäs är två bra butiker som är värda att besöka. Själv brukar jag alltid behöva köpa lite fler flugor efter några dagars fiske. Då har jag i regel listat ut vilka flugor som fungerar och förlorat de bästa till vasstandade öringar eller felplacerade grantoppar.

Harrfisket

Det viktigaste skälet att välja Funäsfjällen är förstås att fisket är bra. Särskilt harrfisket kan vara riktigt bra.

Årets största harr fick jag första veckan, innan sländkläckningen kommit igång. Fisken vägde prick ett kilo och tog på en långsamt fiskad Montana i Östra Vängarna, en flikig sjö på gränsen till Rogens naturreservat. Men roligast var torrflugefisket när sländkläckningen kommit igång på allvar i slutet på juni. Även om jag aldrig lyckades lura någon harr över kilot så saknades inte möjligheten.

Ett minne som etsat sig fast ordentligt är den harr som jag lyckades kroka i en lugnflytande del av Tännån efter att ha fiskat på den i nästan en timme. Det var en ljum vindstilla kväll. Jag hörde harren innan jag ens hade ån inom synhåll. Det är något visst med ljudet av en stor fisk som äter sländor i ytan som får hjärtat på en flugfiskare att slå lite fortare. Jag tvärstannade och riggade spöt fortfarande utom synhåll men med ljudet av vaket ringande i öronen. Sedan smög jag mig försiktigt fram. Ån låg spegelblank och stora sländor kom glidande med strömmen. Några mindre fiskar vakade frekvent. Den stora harren var mer sparsmakad och sörplade i sig väl valda sländor från ytan med fem, tio minuters mellanrum. Majoriteten av sländorna som drev förbi ratade den, inklusive mina första försök att servera en imitation. Jag tog det mycket försiktigt och gjorde bara några få kast mellan varje vak. Efter kanske en halvtimme gick den upp och tog min fluga första gången, men utan att jag lyckades kroka den. Jag var rädd att jag skrämt den, men efter en stund vakade den lite längre nedströms. Ett flugbyte senare fick jag en andra chans. Jag lyckades få till ett långt kast och en perfekt drift. Harren sög i sig flugan. Den här gången satt krokningen och jag gapade när den vältrade sig i ytan och avslöjade hur stor den var. Nytt personbästa tänkte jag samtidigt som harren drog iväg nedströms. En stor buske som sträckte sig ut över ån hindrade mig både från att följa efter och hotade att trassla till det, men jag lyckades på något sätt få harren att vända uppströms. Precis när jag började tro att det skulle gå vägen så gick den plötsligt rakt ner i botten och gnuggade loss flugan utan att jag hade en chans att hålla emot. Sen var den borta.

Öringfisket

Öringfisket i Funäsfjällen håller inte riktigt samma klass som harrfisket men det är fortfarande bra. Bästa fisket efter öring hade jag i Ljusnan och Mittån.

Ljusnan är en av våra längsta älvar och rinner hela vägen från Funäsfjällen till Bottenhavet där den har sitt utlopp vid Ljusne strax söder om Söderhamn. Fiskepasset täcker in de första fyra milen från Ljusnetjärn vid
norska gränsen ned till Ljusnedalssjön. I Mittån får man fiska från renbetesgränsen vid Mittåkläppen och hela vägen ner till sjön Messlingen. En sträcka på ungefär två och en halv mil. Även en del av ån mellan Messlingen och Grundsjön ingår i fiskepasset. Största delen av de upplåtna sträckorna i både Ljusnan och Mittån ligger inom Bruksvallarnas fiskevårdsområde. Så ”trout bums” kan spara några kronor genom att lösa det fiskekortet istället för att köpa fiskepasset.

Ljusnan

Den outbyggda delen av Ljusnan ovanför Kvarnströmmens kraftverk har några fina sträckor med lugnflytande vatten och ljus sandbotten. Här är Ljusnan inte större än en å och det är lätt att upptäcka öringarna i det kristallklara vattnet. Det är vackert men mycket svårfiskat i finväder eftersom det är nästan omöjligt att lägga ut ett kast utan att skrämma de skygga öringarna. Sådana problem kan jag leva med, men tyvärr är det inte slut på svårigheterna där. En stor del av de finaste sträckorna omges av kohagar. Personligen drar jag mig för att hoppa över elstängsel och trängas med kreatur när jag ska fiska. Dessutom är fisket bara är tillåtet på den nordöstra sidan av ån vilket gör att fisketrycket kan bli ganska högt på de fina sträckor som går att komma åt utan risk för att fånga en fjällko i bakkastet.

Mittån

Mittån verkar ha ett lägre fisketryck än Ljusnan och jag upplevde den som mer lättfiskad. Öringen kan dessutom vandra obehindrat från sjön Messlingen upp i Mittån vilket gör att det finns chans att få lite större fiskar. Ljusneöringen har det svårare att ta sig upp från Ljusnedalsjön och från Lossen går det överhuvudtaget inte på grund av den så kallade spegeldammen.

Stortjärnen

Stortjärnen är också ett fint öringvatten. Här var jag med om årets första stora kläckning. Det var i midsommarhelgen. Jag hade planerat att besöka Dalatjärnarna som ligger bortanför Stortjärnen. Men jag kom inte så långt för Stortjärnen låg spegelblank och i en av de små vikarna kläckte det kopiösa mängder av små dagsländor som både tärnor och öringar kalasade på. Synen av vakfesten gjorde att jag skrinlade mina planer och jag blev kvar där hela natten. Öringarna visade sig vara extremt skygga så det tog många, många försök innan jag lyckades landa någon trots att det vakade nästan hela tiden. Jag fick ingen storöring den kvällen, men att döma av vaken så finns det några riktiga bjässar där.

Fiskevatten att undvika

En blåsig dag fick jag för mig att fiska i en liten skogstjärn för att komma undan vinden. Valet förr på Acktjärn i Funäsdalens fiskevårdsområde. Den ligger en knapp timmes promenad uppför ett skogsbeklätt berg mellan Funäsdalen och Tännäs. Jag följde en bommad skogsbilväg som kantades av jakttorn. Tjärnen visade sig vara långgrund med skog ända inpå strandkanten på de få ställen som var något djupare. Flugfiske var i princip omöjligt utan att vada och några vadarbyxor hade jag inte med mig upp på berget. Sommartid fiskas Acktjärn förmodligen bäst med kastmete. Att döma av de spår jag fann längs stranden så verkar även båt och nät användas ibland. Där fanns i alla fall ett bra vindskydd där jag åt min matsäck. Någon fisk blev det inte.

Priset för det mest nedskräpade fiskevattnet ”vinner” Messlingen. Plastskräpet längs stränderna vittnade om ett omfattande vinterfiske. Men det som göms i snö kommer som bekant fram i tö. Det var trist att se så mycket skräp runt stränderna på en annars så klar och fin sjö.

Fulaste fiskevattnet ”vinner” Lossen med hästlängder. Denna regleringsdamm är ett skräckexempel på miljöförstörande vattenkraft med sina lerstränder och döda träd. Man blir deprimerad av att se eländet.

Rogens naturreservat

För den som söker riktig vildmark att fiska i så kan jag rekommendera Rogens naturreservat som ligger sydväst om Funäsdalen. Naturreservatet domineras av sjön Rogen som är Härjedalens största naturliga sjö. Landskapet runt Rogen är väldigt speciellt med åsar, flyttblock, urgamla tallar och labyrinter av små sjöar. Den svenska myskoxstammen tillbringar vinterhalvåret på fjällen norr om Rogen. Här finns även björn, järv och lo.

Rogen

Fiskepasset täcker fiske inom Rogens naturreservat, men det är långt ifrån alla sjöar och vattendrag som är upplåtna, så det gäller att planera sin fisketur noga. Flera av småsjöarna är isolerade från varandra och kan ha helt olika fiskbestånd även om de bara skiljs åt av en smal ås. Inom naturreservatet finns både öring, röding, harr, abborre, gädda och lake.

Området är för stort för att kunna utforskas med enbart dagsturer. Men Svenska Turistföreningen har två fjällstugor i naturreservatet där man kan övernatta: Rogenstugan och Skedbrostugan. Det är även tillåtet att tälta men man får bara elda på ett fåtal anlagda platser.

Rogens naturreservat är populärt bland kanotister eftersom sjöarna på sina ställen ligger så tätt att man lätt kan bära kanoten mellan dem. När jag var där i juli stötte jag på andra människor varenda dag trots att jag hade vandrat ganska långt in i vildmarken. De flesta kom paddlande, men det var inte så många som fiskade. Så för den som tycker att det är för många fiskare i de mer lättillgängliga vattnen i Tännäs fiskevårdsområde och inte har något emot att vandra eller paddla längre sträckor, så är Rogens naturreservat ett bra alternativ. Bortom Rogens naturreservat ligger Gränslandet, ett sammanhängande område av naturreservat och nationalparker som omfattar mer än 2000 kvadratkilometer längs med gränsen mot Norge. Så det gäller att inte gå vilse.

Lämna ett svar